En hotfull symbios

Få ämnen kan väcka så heta känslor som ett barns diande. Debatten över offentligt ammande kvinnor rasar med jämna mellanrum; för inte så länge sedan var det över modellen Miranda Kerr som poserade med sin veckogamla son vid bröstet. En harmonisk, vacker bild menade somliga. Äckligt och provocerande tyckte andra. ”Skyl dig”, var ett ofta förekommande omdöme. Att Miranda Kerr syns mer lättklädd som modell tycktes inte bekomma någon kritiker. Motsägelsen låter sig illustreras av tv-serien Vänner där Ross ber sina besvärade polare att skärpa till sig när hans son diar: ”This is the most natural, beautiful thing in the world!”. ”Yeah, we know”, svarar Joey och konkluderar: ”But there’s a baby sucking on it!”. Joey sätter fingret på det obekväma: ett par bröst som har en annan funktion än erotikens skaver i det kollektiva medvetandet. Gränsdragningen mellan den sensuella horan och den ömmande madonnan suddas ut.

Hur kommer det sig att “the most natural, beautiful thing in the world” kan framkalla sådan ilska, avsky och avståndstagande? En del av förklaringen, men bara en del, är objektifieringen och sexualiseringen av kvinnokroppen. Men tankarna går också till Julia Kristevas abjektionsbegrepp. Kan det vara möjligt att symbiosen mellan mor och barn, framför allt när det gäller den icke-normativa amningen, blir gränsöverskridande och därmed hotande och jagupplösande för betraktaren?

I ett nyligen sänt avsnitt av den amerikanska fantasyteveserien Game of Thrones finner tittaren ett gott exempel på det senare. Den icke-normativa amningen förekommer i form av en sjuårig pojke som, under inte ens en halv minuts tid på teveskärmen, diar sin mor. Det stör, och det skaver. Så liten tittartid och modern framstår som galen och kvävande, sonen som ohälsosamt osjälvständig och mentalt outvecklad. Det är kring den förlängda amningen de bådas relation mejslas ut; en osund och nästintill incestuös mor- och-sonrelation. Ett sådant porträtt möjliggörs av de tabun som finns kring amning av barn som lämnat spädbarnsstadiet liksom av de negativa diskurser som berör amning överlag.

Bilden av amning är tätt knutet till de föreställningar som finns kring det Goda Moderskapet. Till exempel ses amning som “naturligt”, som “det bästa för barnet”. Det är den statligt förankrade diskursen som bland annat synliggörs genom förmanande tryck på ersättningspaketen och manifesterar sig i känslor av otillräcklighet hos kvinnor som inte vill eller kan amma. Men man ska amma på rätt sätt också. Amning är någonting privat, intimt (läs: speciell anknytningsstund i avskildhet). Och det är för barn som inte på något sätt har frigjort sig från sina föräldrar: ett barn som går eller kan kommunicera är för stort för att ammas. Å ena sidan bör man alltså, men å andra sidan ska man helst inte. Inte för länge, inte för njutningsfullt, inte för sin egen skull och absolut inte i offentligheten. Hur man än vänder sig har man rumpan – eller var det brösten? – bak.

Orden räcker inte till

Ibland räcker orden inte till. Som när man talar om skötet, det där som kvinnor har mellan benen. Man får istället navigera sig mellan ord och uttryck som är alldeles för privata, för kliniska och för grova. Det kvinnliga könsorganet är så osynligt, så tabubelagt, att de där bra orden inte finns. Eller också har de blivit bortglömda.

Min mamma sade att vi hade en murra melan benen. Det klingar likt namnet på ett norrländskt sagoväsende. Den skygga Murran, med hjortronrött hår och däven doft av våtmark. Mystifiering är illa, nästan lika illa som att osynliggöra, men jag tillåter mig snedsteget. Trots allt sägs det att könsordet »fitta« har sitt ursprung i en gammal beteckning på strandängar och sumpmark. Eller det motsatta, som tv-profilen Fredrik Lindström menar. I vilket fall kan associationerna lätt gå åt det hållet: den ständigt våta marken, den sträva vegetationen, den genomträngande lukten.

Sedan några år rekommenderar RFSU att småbarnsföräldrar ska kalla flickkönet »snippan«, ett fint ord med lite stuns i. Det är en modifikation av det mjuka och neutrala »snoppen«, lika gångbart på en liten pojke som en vuxen man. Snippan är ett bra ord, tycker både jag och sambon. Och lyckligtvis var vi lika överens om det allra mest förhatliga: »framstjärten«.

Jag kan på rak arm komma på ett tiotal mer eller mindre nedsättande benämningar på underlivet. Skäggbiffen. Musen. Muffen. Geggvecket. Puppan. Kisstofsen. Bävern. Pullan. Köttgrottan. Kussimurran. Men inget av dem är så vedervärdigt som »framstjärten«. Precis som om det inte fanns någonting där. Vid ett tillfälle frågade jag en tvåbarnsmamma om hon kallade sin sons könsorgan framstjärt också. Nej, svarade hon, varför skulle hon göra det? Han har ju snopp, förklarade hon. Men flickor har ju också någonting där. Man kan gå på fingerfärdig upptäcksfärd, över venusberget till slidan via klitoris och alla dessa blygdläppar och mängder av känselceller. Sådant som har helt andra funktioner än sådant man gör på toaletten. Om murran är en framstjärt faller det sig naturligt att slidan är ett rövhål. Och så vill vi ju inte ha det.

Jag tror att orden har betydelse. Jag tror att alla kränkande öknamn, de som dominerar vårt ordförråd, kan leda till att flickor föraktar sitt eget kön. Jag tror att alla förminskande termer, som antyder att allt tjejer gör med underlivet är att kissa och bajsa, gör att många kvinnor känner sig främmande inför sitt sköte. Vi tuktar, rakar, friserar, tvättar och överväger intimkirurgi för att göra någonting åt att blygdläpparna kikar fram och gör sig påminda. Det ska ju inte finnas någonting där. »Där nere«, sagt med spänt dämpad röst och ögon som fladdrar efter någon som kan höra, är den förbjudna zonen dit ingen karta eller ordbok når.

Med det i åtanke är det inte underligt att en ansenlig mängd kvinnor inte vet hur de fungerar sexuellt. Njutningen och orgasmen uteblir. Och många är de unga tjejer som ligger och spänner sig, eller som tvättar till sig en svampinfektion. De är rädda för att lukta kisstofs och framstjärt. När allt de luktar är Murran från Vittulajänkke, med hjortronrött hår och doft av våtmark.