Början till ett resereportage

skottland3skottland8

Vid den nordvästra kuststräckan i Skottland betar fåren fritt. ”Det måste vara hål i staketet”, tror vi först, innan vi inser att alla får strövar på och bredvid vägen – man stänger helt enkelt inne sådant som man inte vill att fåren ska komma åt. Färgfläckar på ullen skvallrar om vems får som är vems. Huruvida de skiljer på får och baggar förtäljer inte historien, men Helen som driver The Little Soap and Candle Company i Drumbeg – beläget i en liten sluttning dit vi kryssar mellan bajshögarna för att komma fram – berättar att de ligger och sover mitt på vägen under natten. ”Lite jobbigt är det när man har bråttom”, erkänner hon, ”de lägger sig där när det blir mörkt.  Och de flyttar sig inte för någon!”

Vägen är svårkörd. Den är enfilig, så slingrig som man kan förvänta sig av en väg som är inklämd mellan havsklippor och berg, och full av backkrön. Vi är inte helt ovana vid smala vägar och anpassar oss snabbt efter den förvånansvärt täta trafiken. Andra får det jobbigare. En yngre man vi möter ser panikslagen ut och uttrycker en svordom som lätt kan läsas av på läpparna. Det går bra. Vi backar, och hittar så småningom en mötesplats. Vägen är värd besväret; förbi bilrutorna smeker  utsikter av stup, klippor som flyger upp ur havsvattnet och vita sandstränder varvat med ljunghedar och högt
belägnna lochs förbi. Jag hänger med huvudet utanför bilen för att kunna ta så mycket bilder som möjligt. Det är hisnande vackert, trots att Skottland vädermässigt visar sig från sin sämsta tänkbara sida.

Vi bor i Lochinver, Assynt, invid sjöns strand. Det första som slår oss är den välbekanta känslan av knottbett. Helen, som kör den enda taxibilen i området, berättar att de kallas midgies, och beklagar att vi har dem vi också. Helen driver sitt företag vid sidan av sitt jobb som undersköterska på äldreboendet. Det kommer flera turister till Lochinver – framför allt fiskare, vandrare och den matturistande kategori vi själva tillhör – men ingen som kan köra dem. ”Vi får se hur det går”, konstaterar hon innan hon stannar till vid The Caberfeidh, en pub och restaurang där vi hoppas
att kunna äta middag