Tomma rum fylls med skaparglädje

Ett arbetsläger för konstnärer. Så skulle man kunna beskriva projektet Tomma rum, som i år fyller tömda lokaler i Vilhelmina i södra Lappland med skaparglädje.


Högsommarvärmen dallrar i luften i Lapplandskommunen Vilhelmina. Inne i ett svalt rådhus befinner sig några av deltagarna i konstnärskollektivet Tomma rum för att förbereda för vernissage nästföljande dag. Tomma rum är inte ett konstnärskollektiv i vanlig bemärkelse. Det är snarare ett arbetskollo, en möjlighet för konstnärer och konststudenter att få bostad och arbetsutrymmen gratis under sommaren. 

Från Rådhuset är det en bit att promenera till arbetslokalerna. Utställningen är ännu inte färdig och de flesta vill fortsätta jobba; andra pratar längtansfullt om att bada alltmedan Volgsjön glittrar förföriskt blått i hettan.
– Det här projektet kom till under tiden jag studerade. Jag tyckte att det kändes jobbigt med framtidsutsikterna man har som konstnär.  Förutom bostad ska man betala gallerihyra, och konkurrera med andra konstnärer för att få ställa ut, berättar initiativtagaren Jennie Öberg om Tomma rum. Hon förklarar att projektet handlar mycket om att få göra kultur tillsammans; i möte med ortsbefolkningen där Tomma rum arrangeras, men också i mötet mellan konstnärer.

Sug efter arrangemang
Under promenaden berättar hon och konstnären samt musikern Emma Kahlow om hur de bemöts på orter som Vilhelmina.
– Skillnaden mellan småkommuner och platser som Stockholm, Göteborg och Malmö är att allting redan finns i storstäderna. Man behöver inte hitta på någonting. Det finns en hunger efter något som händer på mindre platser och därför är det roligt att vi kommer, säger Emma Kahlow. Jennie Öberg håller med henne:
– I storstäderna är det konkurrens om alla resurser. Det är egentligen inget fel på ställen som Vilhelmina, men man måste vara mer aktiv när man bor i en liten kommun.

Ingen semester
Väl i den stora arbetslokalen utbryter en diskussion om ekonomi och konstnärers framtidsutsikter. Danskan Mia Andersen berättar att mellan fem och tio procent av alla utexaminerade konstnärer i Danmark kommer att kunna överleva på att göra konst. Andra börjar jobba med annat, med undervisning eller grafisk design.
– Alla kan inte bli gallerister. Som konstnär måste man därför hitta andra vägar, det här handlar om självorganisering som strategi. Vi ställer oss utanför marknaden, säger Magnus Oledal från Stockholm och fortsätter:
– Här kan man jobba utan att lägga en massa pengar på dyra ateljéer, det finns inga distraktioner och man träffar andra som befinner sig i samma situation.
Samtalet vid det runda bordet övergår till kommunernas olika förväntningar på Tomma rum. På vissa platser har man haft förväntningar på dem, i Vilhelmina möttes de av upplåsta lokaler och inga motkrav. En fin inställning, tycker Jennie Öberg.
– Vi är här för att göra ett jobb, inte ha semester, säger Magnus Oledal. 

Påverkar varandra
I rummet bredvid befinner sig Sara Lännerström och Emma Ströde. De är båda verksamma konstnärer och har tillgång till ateljé. För dem innebär Tomma rum en möjlighet att komma undan från vardagen, från
räkningar och förströelser. Liksom dem talar de flesta om att sammansättningen av deltagare har större betydelse än var någonstans de befinner sig.
– Det beror på hur man jobbar också, om man jobbar konceptuellt eller kontextuellt och socialt, förklarar Mia Andersen.
Göteborgsbaserade konstnären Erik Hårdstedt berättar att han vill ta över en nedlagd textilfabrik, likt konstnärskollektivet Not Quite i Fengersfors där Tomma rum arrangerats tidigare.
– Jag skulle vilja leva i ett sådant här sammanhang, som Tomma rum. Fast inte riktig så intensivt.

(TT Spektra)